28 juli 2005

#

Titel: I tid & otid – hemma och på jobbet
Författare: Bodil Jönsson
ISBN: 9176089029
Förlag: Brombergs
Format: Pocket
Utläst (var, datum): Slottsgatan, 2005-07-15
BKTJD: 2620
Köpt: Fått
Köp: Adlibris / Bokus / Amazon UK

Sällan har jag fått så dåligt samvete för att jag jobbar för mycket som när JNjr sa att jag inte ens hade haft tid att läsa den där boken de gav mig. Den där boken var den här, I tid & otid av Bodil Jönsson.

Jag har lite svårt för såna här hjälp till självhjälpsböcker. De har alltid en ton av förnumstighet och alldeles för mässande. Och jag blir alltid misstänksam när någon tas emot med så vidsträckt öppna armar som Bodil Jönsson gjort i morgonsoffor och i paneler.

Jag måste kämpa emot min personlighet för att ta till mig det hon skriver. För det … behöver jag. Ibland i alla fall. Jag har börjat om i boken flera gånger för att jag lagt ifrån mig den för länge. Sista gången kom jag igenom den 140 sidor korta och lättlästa boken. Mest för att jag ville döva samvetet tror jag.

Någon av de första gångerna jag försökte fick jag mig en tankeställare och det är när Bodil skriver om ställtid. Tiden det tar att ställa om sig från en sak till en annan. Känslan av splittrad tid tror jag många (de flesta?) med mig bär med sig i dagens arbetsliv. Det är kommunikationskanaler, spretande arbetsuppgifter, möten, deadlines, brödjobb och i bästa fall när jag och min arbetsgivare tillåter mig lite lyx: tid att tänka. Jag har aldrig varit med om och kommer antagligen aldrig heller få vara med om (jag vet inte ens om jag vill) en tid när jag bara arbetar med en sak. Och tiden det tar att ställa om sig från en arbetsuppgift till en annan räknar jag aldrig i kalendern. Eller jag gjorde i alla fall inte det innan det här. Det är fortfarande svårt. Det är inte få dagar där möten och produktleveranser sitter rygg mot rygg i kalendern. Känslan av att inte riktigt hinna med är allestädes närvarande. Numera försöker jag planera in ställtid.

Men så finns det såna här passager också:

Än en gång: det finns en koncentration i vår kultur på det målinriktade, på rörelsen, medan intresset för den nödvändiga vilan och tillväxten och läkningen under vilan är så mycket mindre. Några exempel:

Det finns så många dataspel som stimulerar adrenalinproduktion via rädsla och tävlingsinstinkt. Men var är alla datorspel som låter oss vinna genom att vara goda, vara hjältar, hjälpas åt, vara nära, beröra och beröras? Oxytocinstimulatorer, alltså?

Det finns varje dag en aldrig sinande ström av nyheter om våld och övergrepp, krig och fasor. Men när 27 000 (!) scouter samlades i Skåne sommaren år 2001, var massmedierapporteringen marginell. Tänk vad alla dessa människor gjorde tillsammans. Deras improviserade samhälle klarade på många sätt sina problem bättre än vad vårt permanenta gör: transporter, mat, ickevåld, ickestöld, ickeknark och ickesprit, ickenedskräpning och mastodontnöjesaktiviteter, bland annat jättekonserter, utan ett enda olyckstillbud. Vilken nyhet detta skulle ha kunnat vara och vilken nyfikenhet som skulle kunnat uppammas om vi stimulerats till frågan: Hur gjorde de för att klara allt detta? Media är inte bara olycks- och eländesfixerade. De är också individfixerade. Vinnaren, individen, kan man skriva spaltkilometer om, men vad gör man med dem som var mästare i samarbete?

I tid & otid, s 112-113

För det första vill jag att Bodil läser Everything Bad Is Good for You, sen vill jag att hon spelar The Sims 2 och några MMORPG-spel. Sist men inte minst vill jag veta vilka nyheter jag skulle vilja läsa om från scoutlägret? Jag ser artiklarna ibland. Typ vid varje sånt där stort scoutläger. (Tror jag. Ofta i alla fall.) Men vad är nyheten? Pelle gjorde upp en eld. Stina knöt en knop. Visst går det att göra en artikel om de vänskaper som skapas under dylika förhållanden och det görs också. Men hur ska man kunna täcka dem som nyheter?

Och sen har jag inte ens börjat att smått irriterat skriva om alla självklarheter och plattityder hon slänger omkring sig. Fast, som jag brukar säga när folk frågar vad jag får ut av böcker: Får jag bara en ny tanke så är jag nöjd. Så jag är väl det då.

Technoratietiketter: , , , ,

Publicerat: torsdagen 28 juli, 2005 klockan 02:44.

Kategori: 2652 böcker kvar.

  • Skicka inlägget till henne. Eventuellt uppskattar hon det faktiskt… Sen håller jag nog med henne om att man nog borde skriva mindre om ”nyheter” i tidningarna, och kanske mer om ”människor” eller nåt …

  • Skicka inlägget till henne. Eventuellt uppskattar hon det faktiskt… Sen håller jag nog med henne om att man nog borde skriva mindre om ”nyheter” i tidningarna, och kanske mer om ”människor” eller nåt …

  • Jag vet inte, då känner jag mig ju taskig. Å andra sidan är det väl lite ärligare att säga det till henne istället för att bara skicka det till bloggosfären.

    Angående nyheterna. Jag tycker inte att det ena utesluter det andra. Det jag vill ha är mer analyser om än bara nyheter. Men det innebär inte alls att jag tycker det borde vara mer analyserande nyheter från scoutlägret. Snarare om det som betraktas som nyheter.

  • Jag vet inte, då känner jag mig ju taskig. Å andra sidan är det väl lite ärligare att säga det till henne istället för att bara skicka det till bloggosfären.

    Angående nyheterna. Jag tycker inte att det ena utesluter det andra. Det jag vill ha är mer analyser om än bara nyheter. Men det innebär inte alls att jag tycker det borde vara mer analyserande nyheter från scoutlägret. Snarare om det som betraktas som nyheter.