8 januari 2007

Orhan Pamuk Snö #2582

Titel Snö
Orginaltitel Kar
Författare Orhan Pamuk
Översättare Inger Johansson
Böcker kvar 2582

Efter att ha läst Snö är det omöjligt att se årets nobelpris utan se det politiskt. Men lika glad är väl jag för det, i och för sig.

Det jag vet, efter att ha läst Snö, är att jag inte vet särskilt mycket alls om Turkiet. Turkiet är schysst charter tror jag, men man åker inte dit på grund av att det är oschysst.

För jag tror jag vet en massa saker. Som att ett armeniskt folkmord tog plats i början av 1900-talet, att kurderna har förtryckts. Men ärligt talat vet jag mest det här från tidningsrubriker.

Det jag vet nu, som jag inte visste innan är vilken ung historia Turkiet har. Turkiet är bara 84 år gammalt 2007. Och bilden av Atatürk fascinerar mig. Kan det verkligen vara sådan hjältedyrkan som Snö låter förmedla? Det är ju lätt att misstänka det med åtal för förolämpningar av nationen, som bland andra Orhan Pamuk utsattes för 2005:

Rättegången gäller en intervju som Orhan Pamuk gav i den schweiziska tidningen Tagesanzeiger i februari. Där tog han upp frågan om folkmordet på armenier och andra kristna 1915 och övergreppen mot kurder under kriget mot PKK-gerillan, som 1984 inledde ett uppror.

”30 000 kurder och en miljon armenier mördades i dessa områden och ingen utom jag vågar tala om det” sade Pamuk, vilket väckte starka reaktioner i Turkiet. Han ansågs därmed ha brutit mot en lag som förbjuder förolämpande av den turkiska republiken som grundades av Kemal Atatürk på 1920-talet. Lagen talar om att ”turkiskhet” inte får angripas.

[…]

På torsdagen sade Rehn i uttalande inför rättegången att ”det är inte Orhan Pamuk som står inför rätta i morgon, det är Turkiet”.

Orhan skrev själv om åtalet i The New Yorker, där han jämförde sig med Ka från Snö när han gick i ofrivillig exil för att undvika kontroversen.

Åtalet lades ned av någon anledning, men andra har blivit dömda och väntar fortfarande på domar efter samma lagparagraf. Märkligt, minst sagt, för ett modernt land.

Och nu när Turkiet inlett — eller rättare sagt försökt inleda — förhandlingar om att gå med i EU, vill jag veta mer om landet. Jag hoppas på tanken att EU inte behöver vara en religiös hegemoni utan att EU kan ta in medlemsländer som domineras av en annan gudom än den i resten av den europeiska gemenskapens länder. Det skulle visa att religionen inte är något vi bygger vår gemenskap på.

Om vi därmed även får ett av Europas största länder att börjar respektera mänskliga rättigheter bättre är det ju fint.

Boken då? Det är mycket satiriskt, skriver Ästgöta-Correspondentens recensent i ett citatbrott på omslaget. Men jag är inte säker på att det är så jag väljer att se på den. Poeten Ka kommer till Kars, i östra Turkiet, efter 12 år i exil i Tyskland. Han säger att han kommer för att skriva om Kars självmordsflickor, för en artikel i en västerländsk tidning. Väl där strider han med sina egna känslor för religionen, med andras förväntningar och med kärleken till en gammal flamma. Och genom hans konflikter och omgivningens belyser han Turkiets konflikter.

Svenska Dagbladets recensent skriver det bättre:

Han tror på moderniteten, men avskyr det våld med vilket Atatürk moderniserade Turkiet. Han avskyr den islamska extremismen, men tilltalas av de troendes fromma trygghet. Och helst vill han bara skriva dikter och älska med Ipek.

Och modernt, som Brett Easton Ellis, Douglas Coupland och vår egen Jonas Hassen Khemiri, glider Orhan själv igenom fiktionen som berättaren som gör sig till känna mer och mer ju längre romanen lider.

Uppdatering (2007-01-11)

Apropå islam och EU:

Den som efter julhelgernas slut vill fundera över religion och samhälle i dagens Europa kan ladda ned den nyligen publicerade årsrapporten från EU:s centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, EUMC. Rapporten har titeln ”Muslims in the European Union” och är skakande läsning. Där konstateras att män, kvinnor och barn – mitt i EU – utsätts för utbredd och tilltagande diskriminering och för kränkande, förnedrande och i värsta fall våldsamma angrepp enbart på grund av att de anses tillhöra den vagt definerade gruppen ”muslimer”.

Rapporten finns att läsa på EUMC:s webbplats och visar med all önskvärd tydlighet att vi i EU måste arbeta aktivt för att religionen ska bli en icke-fråga.

Publicerat: måndagen 8 januari, 2007 klockan 21:40.

Kategori: 2652 böcker kvar.