11 oktober 2009

Ayn Rand Och världen skälvde #2482

Titel Och världen skälvde
Orginaltitel Atlas Shrugged
Författare Ayn Rand
Översättare Maud Freccero
Böcker kvar 2482

Vid varje ekonomisk kris ökar försäljningen av Och världen skälvde konstaterade TitleZ i februari i år när de granskade Amazons topplista över de mest sålda böckerna:

Whenever governments intervene in the market, in short, readers rush to buy Rand’s book. Why? The reason is explained by the name of a recently formed group on Facebook, the world’s biggest social-networking site: “Read the news today? It’s like ‘Atlas Shrugged’ is happening in real life”. The group, and an expanding chorus of fretful bloggers, reckon that life is imitating art.

Economist.com Atlas felt a sense of déjà vu (2009-02-26) [Min länk, konstaterar att Andreas Ehn är medlem]

Jag vet inte om det var därför jag köpte och ville läsa boken, men antagligen, eftersom jag säkert inte läst om den om det inte var så att den får ett uppsving i kristider.

Det kändes som ett omöjligt projekt innan jag började, uppgiften nästan övermäktig. Den svenska översättningen jag läste är 1 220 sidor med liten typgrad och kort radrytm. Det krävdes verkligen ett viljebeslut att börja läsa. Min puff blev en jaik från Paula Marttila.

Men när jag väl satte igång var det lätt att komma in i den. Det tog bara någon sida så ville jag vet allt om Dagny Taggart. Och vem John Galt var.

Men det finns många saker som nöter under tiden jag läser. Det känns smutsigt att Timbro givit ut boken, som att jag läser deras propaganda. På baksidan står att läsa:

Och världen skälvde (org. titel Atlas Shrugged) är en filosofisk thriller som utmanar, fascinerar och inspirerar. I USA har den blivit framröstad som den bok som näst efter Bibeln haft störst inflytande på människors liv. Miljontals läsare över hela världen har i generation efter generation tagit del av den gripande berättelsen om en man som sade att han skulle stänga av världens motor – och gjorde det.

Och världen skälvde, baksidan

Det känns som jag ingår ett förbund med djävulen, som att jag och Johan Norberg sätter oss och lovsjunger tillsammans.

Utgiven 1957 är den på många sätt väldigt modern i sitt tänkande. Den starka självständiga, handlingskraftiga Dagny som driver både sitt företag och utvecklingen framåt. Men det skrivs aldrig ut, det inte bara tas som självklart – det är det. Jag skulle beskriva det som en sorts implicit feminism, även om jag inte tror att Ayn Rand själv skulle hålla med mig om det, trots citat som:

”Det är någonting jag vill att du ska veta”, sade Cherryl med spänd och sträv röst ”så att vi inte behöver hyckla i fortsättningen. Jag tänker inte spela tillgiven släkting till dig. Jag vet vad du har gjort mot Jim och hur du har gjort honom olycklig i hela hans liv. Jag tänker skydda honom. Jag tänker sätta dig på plats. Jag är mrs Taggart. Nu är jag kvinnan i familjen.”

”Det är alldeles som det ska vara”, svarade Dagny. ”Jag är mannen.”

Och världen skälvde, s 417

I en Playboy-intervju 1964 utvecklade hon sina tankar, eller rättare sagt gjorde det ännu lite tydligare att hon bara tog det för självklart:

PLAYBOY: Do you believe that women as well as men should organize their lives around work—and if so, what kind of work?
RAND: Of course. I believe that women are human beings. What is proper for a man is proper for a woman. The basic principles are the same. I would not attempt to prescribe what kind of work a man should do, and I would not attempt it in regard to women. There is no particular work which is specifically feminine. Women can choose their work according to their own purpose and premises in the same manner as men do.
PLAYBOY: In your opinion, is a woman immoral who chooses to devote herself to home and family instead of a career?
RAND: Not immoral—I would say she is impractical, because a home cannot be a full-time occupation, except when her children are young. However, if she wants a family and wants to make that her career, at least for a while, it would be proper—if she approaches it as a career, that is, if she studies the subject, if she defines the rules and principles by which she wants to bring up her children, if she approaches her task in an intellectual manner. It is a very responsible task and a very important one, but only when treated as a science, not as a mere emotional indulgence.

Playboy Playboy Interview: Ayn Rand (1964)

Jag fascinerades över hur hon på samma självklara sätt väljer bort religionen som potentiellt motiv, om vi nu inte ska räkna kapitalismen som religion här med dyrkan av myter, ikoner och profeter. Det är egentligen först i John Galts långa tal som religionen berörs för första gången och då känns det mer malplacé än något annat.

Och världen skälvde är Ayn Rands skönlitterära magnum opus. Hon återvände aldrig till genren efter den utan höll sig i stället till mer facklitterära verk. Historien är, som den ganska osmakliga sajten för boken säger, den gripande berättelsen om en man som sade att han skulle stänga av världens motor – och gjorde det. Sen är det i mångt och mycket en manifestering av hennes filosofiska skola: objektivismen.

När hon själv fick beskriva objektivismen i essens satte hon ned fyra punkter:

  1. Metafysik Objektiv verklighet
  2. Kunskapsteori Förnuft
  3. Etik Egennytta
  4. Politik Kapitalism

Lite längre beskrivet i hennes egen introduktion av objektivismen skriver hon:

  • att verkligheten existerar som något objektivt absolut: fakta är fakta oberoende av människors känslor, önskningar, förhoppningar eller rädslor.
  • att förnuftet är människans enda sätt att uppfatta verkligheten, hennes enda källa till kunskap, handbok till hur hon ska handla.
  • att människan är ett mål i sig själv, för sig själv – inte ett mål för andra. Hon måste existera för sin egen skull, får varken offra sig för sig för andra eller få andra att offra sig för henne. Sökandet efter det som ligger i hennes eget intresse och sin egen lycka är det högsta moraliska syftet för sitt liv.
  • att det ideala politiska- och ekonomiska systemet är laissez faire-kapitalismen, ett ekonomiskt system som syftar till total näringsfrihet och skattefrihet där marknadens osynliga hand bäst styr samhället och statens enda uppgift är att tillhandahålla ett rättsväsende som garanterar medborgarnas rättigheter.

Man kan väl säga att Och världen skälvde är ett exempel på hur samhället kommer bli om vi inte börjar följa objektivismens lära.

[I]t is not a fundamentally political book, but a demonstration of the individual mind’s position and value in society.

Wikipedia Atlas Shrugged (2009-08-19)

Det är science fiction, satt i ett alternativt USA någonstans runt sekelskiftets början. Omvärlden består av länder som undan för undan blir folkstater där industrier och tillgångar nationaliseras. USA är på väg åt samma håll. En känsla av att inte kunna påverka sin egen framtid växer sig allt starkare och manifesteras i den meningslösa retoriska frågan: Vem är John Galt?

Det finns några som kämpar emot händelseutvecklingen. Framför allt Dagny Taggart och industrimagnaten Hank Rearden. Rearden är uppfinnare och har forskat fram en ny legering som är överlägsen alla andra, men han motarbetas hela tiden av båda sina motståndare och det politiska etablissemanget. Man menar först att hans nya teknik är farlig, att den aldrig kommer att hålla och senare när den visar sig vara precis så bra som han sagt att det är en orättvis konkurrensfördel att bara han får sälja den.

Rearden skrattade. ”Eddie, vad bryr vi oss om folk som han? Vi kör expresståg och de sitter på taket och väsnas om att det är de som styr. Vad bryr vi oss om det? Vi har kraft nog att bära dem med oss – eller vad tror du?”.

Och världen skälvde, s 243

En efter en försvinner entreprenörerna från sina arbetsplatser. Det sprider sig som en löpeld över den industrialiserade världen, det verkar som om någon håller på att åka runt för att stänga av världens motor. De väljer att inte längre kämpa emot det rådande samhällsklimatet och försvinner, vad det verkar, från jordens yta.

”Så du tror att pengar är roten till allt ont? sade Franscisco d’Anconia. ”Har du någonsin frågat dig vad som är roten till pengar? Det är ett bytesmedel som inte kan existera om det inte produceras varor och inte finns människor som är kapabla att producera dem. Pengar är det materiella uttrycket för principen att människor som vill handla med varandra måste göra det genom att byta värde mot värde. Pengar är inte tiggarens instrument när han kräver dina produkter i utbyte mot sina tårar eller plundrarens som tar dem ifrån dig med våld. Pengar är möjliga bara bland människor som producerar. Är det vad du anser som ont?

När du tar emot pengar som betalning för arbete gör du det bara för att du vet att du kommer att byta dem mot produkter av andras insatser. Det är inte tiggare eller plundrare som ger pengarna deras värde. Varken en ocean av tårar eller alla kanoner i världen kan förvandla de där pappersbitarna i din plånbok till det bröd du behöver för att överleva morgondagen. De pappersbitarna, som borde varit i guld, är ärbarhetens signum – tecken på din hederlighet – ditt anspråk på deras energi som producerar. Din plånbok är uttrycket för hoppet att det någonstans i världen finns människor som inte sviker den moraliska princip som är upphovet till pengar.

Har du någonsin undersökt vad som är upphovet till produktion? Ta en titt på en elektrisk generator och våga sedan inte säga att den skapades av muskelstyrkan hos varelser som inte tänker. Försöka få ett vetekorn att gro utan den kunskap du ärvt av människor som varit tvungen att förvärva den för första gången. Försök skaffa dig mat utan andra medel än kroppsrörelser och du kommer att lära dig att människans förnuft är upphovet till alla varor som produceras och all rikedom som någonsin funnits på jorden.

Men du säger att pengar tjänas av de starka på bekostnad av de svaga. Vilken styrka talar du då om? Det är inte styrkan hos kanoner eller muskler. Rikedom är produkten av någons förmåga att tänka. Tjänas då pengar av människor som uppfinner en motor på bekostnad av dem som inte uppfinner den? Tjänar de intelligenta pengar på de dummas bekostnad? De flitiga på de latas bekostnad? Pengar måste förtjänas – innan de kan stjälas eller tiggas – förtjänas genom insatser från varje hederlig människa, var och en i förhållande till sin förmåga. En hederlig människa är den som vet att han inte kan konsumera mer än han producerar.

Ibid, s. 431

Ayn Rand menade att en alltför stor frångång från kapitalismen leder till samhällets kollaps. Det är bara genom en begränsat statligt styre, som uppehåller de objektiva lagarna för att skydda individens rättigheter, ett samhälle kan frodas. I Och världen skälvde kväver staten sina entrepenörer, alla som arbetar för sin egen skull.

Det här är centralt i objektivismen: egot.

På egoist.se, en sajt som är till för att framhäva egoismens etik skriver man:

Egoistbegreppets korrekta definition är; att handla i eget intresse. Detta innebär att vara egennyttig; att ha nytta av sina egna handlingar. Och det ligger i sakens natur att ingen kan leva utan att ha nytta av sina handlingar. Därför är egoismen livets etik. Och egoism innebär att existera för sin egen skull. Man existerar inte för sin egen skull om man inte får handla i sitt eget intresse. Därför är egoismen frihetens etik.

Egoismens motsats är altruism, som innebär att självuppoffrande tjäna andra; att främja andras intressen och inte sina egna; att göra det andra vill och inte det man själv vill. Altruism innebär alltså att existera för andras skull. Därför att självuppoffring är destruktivt är altruismen en destruktiv och människofientlig etik.

egoist.se (2009-08-19)

I Och världen skälvde skriver Ayn Rand hånfullt om ett möte med motståndarna med Jim Taggart i spetsen:

”Åt helvete med dem! Varför skulle vi bry oss om dem? Vi måste se till att världen går runt för de mångas och de smås skull. Det är intelligensen som har ställt till med alla mänsklighetens problem. Människans hjärna är roten till allt ont. Det här är hjärtats tidsålder. Det är de svaga, de oföretagsamma, de sjuka och de ödmjuka som måste vara enda föremålet för vår omtanke.” Hans slappa fuktiga underläpp vred sig som av egen vilja. ”De som är starka är till för att tjäna dem som inte är det. Om de vägrar att göra sin moraliska plikt måste vi tvinga dem till det. Det fanns en gång vad man kallar förnuftets tidsålder, men vi har utvecklats bortom den. Detta är kärlekens tidsålder.”

Och världen skälvde, s. 567

Hon kräver att man ska förstå och hånar de som inte gör det. De som vill väl men ändå löper med är ännu ondare. Till viss del kan hennes benhårdhet förstås med hennes ursprung. Ayn Rand föddes i St. Petersburg i en intellektuell medelklassfamilj, skrev Pernilla Ståhl under strecket i SvD. Men när hon på universitetet inte kunde hålla tyst om sin frustration över det kommunistiska systemet ordnade hennes föräldrar ett utresevisum och hon utvandrade till släktingar i Chicago för att aldrig mer återvända.

Att växa upp i en diktatur utan åsiktsfrihet måste sätta djupa spår i varje människa som tvingas vara med om det. Det gör det lättare att förstå hur hon kan vara så kategorisk. Jag kan få skamkänslor för att jag alltid tar allt jag har runt omkring mig för självklart, istället för att vara tacksam att jag fått förmånen att växa upp i ett fritt samhälle där det är möjligt att röra sig från husa på en herrgård vid Hjälmaren till universitetsutbildning på fyra generationer.

Men just på grund av den bakgrunden jag har kan jag heller aldrig förlika mig med Ayn Rand. Dr Yaron Brook, ordförande för Ayn Rand-instititutet, skriver i Wall Street Journal:

Why do we accept the budget-busting costs of a welfare state? Because it implements the moral ideal of self-sacrifice to the needy. Why do so few protest the endless regulatory burdens placed on businessmen? Because businessmen are pursuing their self-interest, which we have been taught is dangerous and immoral.

The Wall Street Journal Is Rand Relevant?

Jag tror, precis som Ayn Rands objektivism beskriver, att människor handlar i enlighet med sin natur – men jag är inte alls övertygad om att det bara är av godo.

Jag tror helt enkelt inte att det räcker med principen om rationell egoism, mina önskningar och behov går allt för lätt ut över andras behov. Inte för att jag vill ont, utan för att jag inte direkt kan förstå andras behov eller alla konsekvenser av mitt handlande.

Jag tror inte vi kan klara av miljöproblemen med hjälp av enbart rationellt egenintresse. Jag tror inte vi kan bekämpa diskriminering, utan samhällets hand som stöttepelare. De personliga egenintresset räcker inte tillräckligt långt för de större problemen. De som är svagare är inte värda förakt, de är värda stöd.

Det är väl här någonstans jag hamnar när jag beskriver mig själv som socialliberal.

Jag ska inte vara Mona Sahlin och hävda att det är häftigt att betala skatt. Men jag tycker det är en bra sak att vi kan jämna ut orättvisor i samhället med hjälp av skatter. Men jag tror också på företagsamhet, jag tror att det är nödvändigt för att vi ska kunna få in de fräna skatterna. Utan framgångsrika företag stannar allas inkomster, såväl de rikas som de fattigas.

Från Ayn Rands egen historia hittar vi också ett exempel på att den egoism hon förespråkar inte fungerar. I Och världen skälvde låter en älskare självklart och utan svartsjuka sin käraste fortsätta vidare till nästa bättre människa när hon så känner. Alla är förstående och även om de kanske saknar dem efteråt förstår de att det är som det ska vara. Man reser sig bara stoiskt och lämnar plats. Sex är bäst när idéerna passar ihop och när en bättre idé kommer fram varken kan eller ska man stå i vägen för den.

Bland sitt följe hittade Rand två unga studenter, Barbara och Nathaniel Branden. Pernilla Ståhl berättar att när hon kritiserades för att hennes övermänniskor var orealistiska pekade hon på sig själv, sin man och makarna Branden. Med sina respektives godtycke inledde Ayn Rand en sexuell relation med den 26 år yngre Nathaniel, en relation som fortsatte under 13 år.

I världen enligt Rand skall en person som lämnas av sin älskade acceptera dennas rationella beslut och förbli vän med honom eller henne och dennas nya partner.

SvD Ayn Rand tog övermänniskan i försvar

Men när Nathaniel ville avsluta relationen med den då 63 åriga Ayn Rand suddade hon helt ut honom från Randinstitutets historia. Det är inte snyggt eller schysst, men samtidigt inte alls förvånande. Vi är irrationella varelser, särskilt när det kommer till känslor. Det finns ingen objektivitet i förhållanden mellan människor, allt som finns är perspektiv. A är inte A, A är vad jag uppfattar som A.

Och därför, även om jag skulle vilja att vi kunde handla rationellt och välja rätt saker för vårt eget bästa som blir det allmännas bästa så tror jag inte på det. Vi är för giriga, korkade och småsinta för det.

När jag skriver det här läser jag Richard H. Thaler och Cass R. Sunstein:s Nudge där de gör gällande att det räcker att vi psykologiskt ankrar oss lite annorlunda i ögonblicket före ett beslut för att vi ska ta ett helt annat än vad vi skulle gjort innan.

I en perfekt värld skulle jag kunna vara laissez faire-kapitalist och objektivist, men nu lever vi i den här världen och då står jag här mitt emellan det goda och det onda. För, trots att den inte bara är bra, är det den bästa vägen grå – inte svart eller vit:

I most emphatically advocate a black-and-white view of the world. Let us define this. What is meant by the expression ”black and white”? It means good and evil. Before you can identify anything as gray, as middle of the road, you have to know what is black and what is white, because gray is merely a mixture of the two. And when you have established that one alternative is good and the other is evil, there is no justification for the choice of a mixture. There is no justification ever for choosing any part of what you know to be evil.

Playboy Playboy Interview: Ayn Rand

Länkar

Citat

”Dagny” sade han och pekade på tanken, ”en liter av det där är värt mer än ett helt tanktåg där nere i helvetet – där för att det är mitt – varenda droppe och det ska användas till min nytta och ingenting annat.” Han lyfte en nedsolkad hand och visade de oljiga fläckarna som om de var dyrbarheter: en droppe på hans finger blixtrade som en juvel i solen. ”Mitt”, sade han. ”Har du låtit dem misshandla dig till att glömma vad det ordet betyder, hur det känns? Du borde ta dig tid att återuppväcka det.”

”Du gömmer dig i en håla i ödemarken”, sa hon matt, ”och du producerar tvåhundra fat om dagen när du kunde ha dränkt hela världen i olja.”

”Varför? För att föda plundrarna?”

”Nej. För att tjäna den förmögenhet du är värd.”

”Men jag är rikare nu än jag var i den andra världen. Vad är välstånd annat än möjligheten att vidga ramarna för sitt liv? Det finns två sätt att göra det: producera mera och producera snabbare. Det är vad jag gör. Jag tillverkar tid.”

”Vad menar du?”

”Jag producerar allt jag behöver, jag arbetar på att förbättra mina metoder och varje timme jag sparar är en timme lagd till mitt liv. Förr tog det mig fem timmar att fylla den här tanken. Nu tar det tre. De två jag sparar in är mina, så oskattbart mina som om jag för var femte timme flyttade min grav två timmar bort. Det är två timmar frigjorda från en uppgift för att investera i en annan – två timmar mer att arbeta, att växa, att röra sig framåt. Det är mitt sparkonto. Finns det något kassavalv som kunde skydda det kontot i den andra världen?”

Och världen skälvde, s 754-755

”Var och en som är rädd att anställa den bästa förmåga han kan få tag på är en skojare som inte hör hemma bland oss. För mig är den som ratar folk för att de är för bra den skändligaste människa som finns, mer föraktlig än en brottsling. Det har jag alltid tyckt. – hallå där, varför skrattar du?”

Hon hade hört på honom med ett ivrigt, misstroget leende. ”Det är so överraskande att höra det”, sade hon, ”därför att det är så rätt.”

”Kan man tycka något annat?”

Ibid, s 758

”Jag svär vid mitt liv och vid min kärlek till livet att jag aldrig skall leva för någon annan människas skull och aldrig begära att någon annan människa skall leva för min.”

Ibid, s 765

[A]tt arbeta med slemmiga potatisskal i flottig ånga i ett stinkande kök framställdes som andlighet, som uppfyllande av hennes moraliska likt – medan två kroppars förening i ett sovrum betecknades som fysisk förnedring, underkastelse under en djurisk drift utan ära och mening, utan rätt till själslig stolthet hos de djur som lydde den.

Ibid, s. 810

Se er omkring, ni vildar som stammar fram att idéer skapas av människans produktionsmedel, att en maskin inte är produkten av mänskligt tänkande utan av en mystisk makt som producerar mänskligt tänkande. Ni har aldrig upptäckt den industriella eran – och ni klamrar er fast vid moralen från den barbariska tid när ett ömkligt existensminimum producerades av slavarnas muskelarbete. Mystiker har alltid längtat efter slavar att skydda honom från den materiella verklighet han fruktade. Men ni, groteska små atavister stirrar blint på skyskrapor och skorstenar omkring er och drömmer om att förslava era försörjare som är vetenskapsmän, uppfinnare, industriledare. När ni skriker om att samhället måste äga produktionsmedlen skriker ni att samhället måste äga intellektet. Jag har lärt mina strejkare att det enda svar ni förtjänar är: ‘Försök ta det om ni kan.’

Ibid, s 1092

Publicerat: söndagen 11 oktober, 2009 klockan 23:51.

Kategori: 2652 böcker kvar.