17 november 2009

Michael Pollan The Botany of Desire #2474

Titel The Botany of Desire
Undertitel A plant's eye view of the world
Författare Michael Pollan
Böcker kvar 2474

Jag har tänkt en del på hur det gick till när den här boken letade sig in i min samling. Botanik? Jag? Även om det känns rimligare att någon jag lyssnat på eller känner tipsat mig om den säger magkänslan att det varit en rekommendationsmotor som gjort jobbet. Och på pappret verkar det omöjligt att den här boken skulle blivit automatiskt rekommenderad till mig. Men när jag läst den känns det rimligare.

The Botany of Desire är indelad i fyra kapitel efter fyra grödor: äpplet, tulpanen, marijuanaplantan och potatisen. I början av varje kapitel har jag haft en intensiv motvilja att börja läsa. Vad kan intressera mig om: infoga respektive växt här.

Men OK. Äpplen, det äter jag ju gärna. Även om jag på senare år blivit allergisk och bara tar ett ibland på pin kiv och lever med blåsorna i munnen och svullna läppar en stund. Jag tar en chans och börjar läsa.

Och så händer det där fantastiska som alltid händer; ju mer man vet om något, desto mer intressant är det. Vem visste att det aldrig blir bra äppelträd i den första generationen efter en kärna från frukten? Och jag hade inte en aning om att det fanns många fler äppelsorter förr, men industrialiseringen har gjort att vi likriktat sorterna.

Jag fortsätter till tulpan-kapitlet och det känns plågsamt att ens försöka intressera sig för tulpaner. Maken till tråkig blomma har väl aldrig funnits? Alla är likadana, förutom färgerna då. Men jag dras naturligtvis med.

Bakgrunden byggs upp om blommor och skönhet. Att det är en av få saker som beskrivs som vackert utan att vi skapat det; soluppgångar, mänskliga ansikten, blommor. Men i Afrika beskrivs sällan blommor i termer av skönhet, snarare som något som förebådar frukt.

När han kommer in på tulpanen får jag vet att de tidigare så hett eftertraktade färgskiftningar som uppstår naturligt i ett tulpanfält beror på ett virus som smittar och så småningom dödar blommorna (varför det här numera nästan utrotats från tulpanodlingarna).

Och så undrar jag varför, till skillnad från många andra välspridda blomarter, så många tulpansorter fått mansnamn.

Kanske beror det på att världsekonomins första stora spekulationsbubbla skedde i den holländska tulpanhandeln på 1630-talet – då tulpanlökar såldes redan innan de fanns.

Och jag tror det är här någonstans som boken passar in i min vanliga läsning. Michael Pollan väver in så mycket annat som tankar och referat från Baudelaire, Richard Dawkins, Allen Ginsberg, Friedrich Nietzsche och Carl Sagan naturligt i innehållet. Botanik är ramberättelsen, men allt handlar ju ändå på ett eller annat sätt om livet.

I kapitlet om marijuana tar jag med mig tankarna om marijuana som en hyperplacebo – i Pollans beskrivning något som förstärker vilken känsla som än finns i användaren (det ordet blir skönare att använda på engelska då man ju kan skriva [ab]user för att baka en moralkaka on your ass).

Eller forskning om vad som händer när cannabinoider sprids i centrala nervsystemet. Kanske är det som händer att vårt närminne påverkas och att vi därmed inte längre sorterar bort all information som vi redan varit med om och därför upplever det som den första gången igen (exemplet i boken är att äta vanilj och känna smakerna som den allra första gången, utan förväntningar eller bortsorterade intryck)?

Ett spår i boken är Pollans egen trädgård där han odlar, vad det verkar, allt mellan himmel och jord. Och till potatiskapitlet odlar han kanske det som bränner till mest i boken: Monsantos NewLeaf™-potatis. NewLeaf™-potatis är en GMO – en genmodifierad organism.

Monsanto tog fram den för att kunna hålla Coloradoskalbaggen från att förstöra potatisskördarna.

In 1995, Monsanto completed U.S. regulatory authorizations for NewLeaf™ potato, a Russet Burbank potato improved using biotechnology to provide protection from the Colorado potato beetle.

Monsanto The NewLeaf Potato

Den fungerade så att den inplanterade genen fick Bt (Bacillus thuringiensis) att produceras i alla NewLeaf™-potatisar, vilket dödar skadeinsekterna. Bt kan finnas naturligt i jordmånen där potatis odlas, men Monsantos potatis producerar den i potatisen, genetiskt.

Det finns flera intressanta perspektiv här. Dels hur amerikanska jordbruksverket ser på saken. Eftersom den innehåller Bt anser de att det inte är en fråga på deras bord och skyfflar den vidare till amerikanska motsvarigheten till kemikalieinspektionen. De tycker inte heller det är något särskilt då de använder maskinmetaforen för att titta på slutprodukten – potatis är OK och Bt är OK, då måste summan av delarna också vara det. Kanske är det så också, men någon borde ta frågan på allvar.

Ett annat produktutvecklingsområde som diskuteras är så kallad Terminator Technology. Vad den gör är att den genetiskt tar bort den reproducerande delen ur en planta, alltså får den att inte producera frön längre. Kritiken har varit att bonden därmed blir helt beroende av att köpa nytt utsäde till nästa säsongs sådd från företaget. Vinsten skulle vara att det gör det ekonomiskt försvarbart att forska kring och utveckla nya GMO-produkter då kunderna garanterat kommer behöva köpa nya sådd. En annan större oro tycks för mig vara vad som händer när teknologin kommer ut i det vilda och korspollinerar med andra varianter som forskarna inte väntat sig eller testat för.

GMO-företagen har lovat att inte kommersialisera tekniken redan 1999, men ett sådant löfte känns inte särskilt avspänt när Monsanto 2006 spenderade $1,5 miljarder för ett av företagen som patenterat teknologin.

När Pollans NewLeaf™-potatis till slut mognat i trädgården åker Pollan runt och söker ett svar på om potatisen är OK att äta, tills han landar i motfrågan: Varför ska han äta den? Och det är väl frågan. Det faktum att man behöver använda mindre allmän besprutning vid odling av GMO-modiferade grödor känns inte värt priset. Ett minus och ett plus ger bara 0 och då kan jag fortfarande hellre välja en Bintje-potatis.


Just nu när jag läst färdigt boken känner jag återigen ett sting av olycka för att jag inte längre kan äta äpplen, en lust att köpa tulpaner för första gången i livet och i helgen kändes det roligare att köpa potatis än vad det brukar göra. Marijuanan lämnar jag därhän, men jag får åtminstone viss förståelse.

Länkar

Publicerat: tisdagen 17 november, 2009 klockan 12:15.

Kategori: 2652 böcker kvar.