6 mars 2010

Lewis Carroll Alice's äfventyr i sagolandet #2459

Titel Alice's äfventyr i sagolandet
Orginaltitel Alice's Adventures in Wonderland
Författare Lewis Carroll
Översättare Emily Nonnen
Böcker kvar 2459

It is a guarantee that whenever it is announced that a popular book is being turned into a movie, white people will get upset. This is partly due to their fear that something they love will be made accessible to more people and thus enjoyed by more people which immediately decreases the amount of joy a white person can feel towards the original property. Yes, it’s complicated.

The other problem is that these announcements create a ticking time bomb where by a white person must read the book in ADVANCE of the release of the movie. This is done partly so that they can engage in the popular activity of complaining about how the movie failed to capture the essence of the book. But more importantly, once a book has been made into a movie, a white person can no longer read that book. To have read the book after the movie is one of the great crimes in white culture, and under no circumstances should you ever admit to doing this. Literally dozens of white friendships have imploded when it was revealed that someone read Fight Club after 1999.

Stuff White People Like #127 Where the Wild Things Are

Jag misslyckades ändå. Jag visste ju uppenbarligen alldeles för lite om sinnessjukdomen som kallas Alice i underlandet.

Boken handlar om den lilla flickan Alices äventyr i en värld som strider mot all logik.

Wikipedia Alice i underlandet (2010-03-05)

Sällan har väl en enda menings beskrivning av en bok varit mer sann.

Alice faller ner i underjorden. Hon dricker flaskor och äter kakor och svampar som ömsom får henne att krympa, ömsom att växa. Hon möter kaniner, hattmakare, spelkort, en grip och en mockturtel. Så fort berättelsen är på väg åt ett håll vänder den åt ett annat.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför det blivit en populär berättelse. Jag läser den som en historia berättad av ett barn som tappar intresset av sin egen historia och byter riktning vid varje tillfälle det kan. En uppmärksamhetsstörning i bokform.


Jag började läsa Alice i underlandet inspirerad av att jag börjat läsa bloken Stuff White People Like: A Definitive Guide to the Unique Taste of Millions i veckan. Det är en bok som försöker beskriva allt det där som gör oss precis lika unika som alla andra i den utbildade vita medelklassen. Jag följde aldrig bloggen när den var populär (för populär) och är några år sen att läsa boken – men nu när jag hittat den både roas och oroas jag av den. Det är träffsäkert och smart (åtminstone ibland).

En av de saker som gör oss unika är att vi läst boken innan vi ser filmen. Helst innan filmen ens gjorts, det är extra fint.

Så nu när Tim Burton:s Alice in Wonderland skulle ha premiär i Sverige var det ett väl valt tillfälle att ta fram boken jag haft på min Att läsa snart-bokhylla i år och da’r (See what I did there? Jag hade åtminstone planerat att läsa boken innan filmen producerats.)

Ingen av oss här hemma vet riktigt hur den kommit hem till oss. Eventuellt har vi fått den genom något arv, men det är inte heller så den är urgammal även om den har både originalomslaget från den första svenska upplagan, originalöversättningen av Emily Nonnen och teckningarna av John Tenniel.

Det är en så kallad faksimileupplaga från bokförlaget Redivia. Förlaget fokuserar på att göra just så, lyfta fram böcker från svenska bokhistorien:

Idén bakom Redivivas utgivning är att ge böcker från gångna tider nytt liv (latinets ”redivivus” betyder ”åter levande”). Sedan starten 1968 har Rediviva publicerat faksimil upplagor av många hundra gamla pärlor ur svensk bokutgivning – till alla bokälskares fromma. Vi har gett ut reseskildringar som Sparrmans Resor från 1783-1818, vetenskapliga verk som Linnés Systema naturae från 1736, barnböcker som Alice’s Äfventyr i Sagolandet med Tenniels originalillustrationer från 1870, historiska arbeten som Thomas Campanius Holms Provincien Nya Swerige uti America från 1702, handböcker inom olika hantverk som Nina von Engestroms Praktisk Vävbok från 1899.

Rediviva förlaget

Faksimil (från latin fac simile ”göra lik”: fac, imperativ av facere, ”att göra”, och simile, neutrum av similis, ”lik”) avser en exakt, grafisk avbildning av en äldre skrift, inte bara bokstav för bokstav, utan även med bibehållande av typsnitt och radbrytning. I stället för ny typsättning används fotoreproduktion eller andra grafiska tekniker för att åstadkomma faksimiltryck.

Wikipedia Faksimil (2010-02-28)

Och jag tror nästan utgåvan är det mest intressanta med boken. Det och förordet som berättar om att Lewis Carroll kände kände översättaren uppmanade henne att översätta den och att översättningen varit en inspiration för många översättare sen dess då hon inte direktöversatt den utan bytt engelskans drift med Isaac Watts till en drift med Esaias Tegnér.

Dessutom lär jag mig harmset att Tim Burtons film inte ens riktigt är en filmatisering av Alice’s äfventyr i sagolandet utan snarare från uppföljaren Alice i spegellandet där Alice återigen faller ner i kaninhålet (men i filmen är Alice inte bara ett halvår äldre, hon är tolv år äldre). Filmen är dessutom en blandning av båda böckerna och en helt egen historia. Det känns lite skönt. För det måste väl göra mig åtminstone lite unik fortfarande, trots att jag läste ut den några dagar efter premiären. Dessutom läste jag ju faktiskt faksimilutgåvan, det hörs ju på namnet hur unikt det är.

Citat

»Cheshire-kisse», började hon lite skyggt, ty hon visste alls icke om han skulle tycka om att kallas vid detta namn; men han bara grinade lite värre. »Aha», tänkte Alice, »hittilldags är han inte missnöjd»; och hon fortfor, »vill ni vara så beskedlig och säga mig, hvilken väg jag ska gå för att komma härifrån?»

»Det beror till stor del på hvart ni ämnar er hän», svarade katten.

»Jag bryr mig just icke om hvart», – sade Alice.

»Då kan det vara detsamma hvilken väg ni går», anmärkte katten.

»–Blott jag kommer nåonstädes hän» upplyste den lilla flickan.

»Nå, det gör du i alla fall», sade katten, »blott du går tillräckligt långt.»

Alice’s äfventyr i sagolandet, s. 89-90

»Ack, nu vet jag», utropade Alice utan att lägga märke till hennes sista ord, »senap hör till växtriket! Visst ser den icke ut som en växt, men den är det ändå.»

»Jag håller fullkomligt med dig», sade hertiginnan; »och den moralen jag deraf drar är var alltid det, som du vill syans vara’; eller om du hellre vill höra det i enklare ordalag – ‘tro dig aldrig vara annorlunda än det kunde synas andra att hvad du var eller kunde vara, icke var annorlunda än att hvad du hade varit skulle hafva synts dem vara annorlunda.»

»Jag tror att jag skulle förstå detta bättre», sade lilla Alice, mycket höfligt, »om jag finge se det uppskrifvet; jag har litet svårt att följa med när ni säger det.»

»Det är intet mot hvad jag skulle kunna säga dig, om jag ville», svarade hertiginnan, förnöjd.

Alice’s äfventyr i sagolandet, s. 131

Publicerat: lördagen 6 mars, 2010 klockan 15:39.

Kategori: 2652 böcker kvar.