Jag kommer inte ihåg vem det var som fick mig att köpa och läsa Montecore också, men någon var det (minnesbilden säger Mattias Ahlström, men jag förstår inte hur). Jag är hur som helst tacksam för det, för Montecore är en riktigt bra bok.

Dessutom gör den Ett öga rött bättre. Han förklarar och gör skäl för språklarvandet i debutromanen och gör det nästan trovärdigt. Vrångt och truligt. Jag tyckte språket var ihåligt och dumt, även med metaperspektivet. Det var för mycket form över innehåll. Men nu när jag tänker efter kanske det var mest mitt eget fel? Jag gick på alla skriverier om invandrarslangen och hur fint och bra och fint det var. Och sen kunde jag inte läsa den för vad det var.

Montecore är en roman om Jonas Hassen Khemiri, ett metajag och hans pappa — även om pappor är frånvarande i hela boken — utom i tredje person. Verklighet och fiktion vävs ihop till något tredje.

I en intervju i Aftonbladet inför boksläppet sa han att det är just det som är nyckeln:

— Det finns mycket i ”Montecore” som lockar läsaren att tro att det finns en sanning i historien. Pappan i boken är från Tunisien. Hans son heter Jonas Khemiri. Mamman är från Sverige.
Så långt stämmer det med verkligheten.
— Men om man leker med osäkerheten ställer det krav på vaksamhet hos läsaren och det tycker jag om.

Aftonbladet Han leker med sanningen (2006-01-30)

Rolig, smart och tankeväckande. Om språk, personlighet samt språk och personlighet. Om berättelser, sanning och lögner.

Stephen Farran-Lee skriver i pressmaterialet till boken:

Boken gestaltar ett ”sant” förlopp, vare sig det har hänt eller ej, och vare sig det handlar om personliga tragedier eller internationell brottslighet. Den förklädnad som fiktionen är, är bara ett nödvändigt ont, ett medel. Men så finns författare som Jonas Hassen Khemiri. Som tycker att förklädnaden är nog så intressant i sig, och som använder sig av den för att utmana vårt invanda sätt att acceptera vad som sägs. Inte minst i en roman.

Khemiri Stephen Farran-Lee om Montecore [pdf] (2006)

Jag kommer inte läsa om Ett öga rött, men jag kommer vänta på Khemiris tredje bok med spänning.

Om Montecori (tigern):

Titeln? Ja, den är en historia för sig. När den Las Vegasbaserade tyska tigertämjarduon Siegfried & Roy skulle uppträda en gång för några år sedan, så vägrade en av tigrarna att göra sitt trick. När han skulle tillrättavisa den genom att slå sin mikrofon i huvudet på tigern så gick den till attack. Den var inte så tam som den såg ut. Den tigern hette Montecore.

Khemiri Stephen Farran-Lee om Montecore [pdf] (2006)

Men storyn i Wikipedia är att tigern i själva verket försökte undsätta Roy:

Horn fell during the act and Montecore was attempting to drag him to safety, as a mother tigress would pull one of her cubs by the neck.

Wikipedia Siegfried & Roy: Horn’s tiger injury (2007)

Hur som helst. Jonas kommer lite för lätt undan tycker jag. Det ljublas över hans frejdiga språk och invandrarslang. Men jag tycker det mest är påklistrat. Inte alls särskilt naturligt. Fast vad vet jag.

Jag tycker nästan det mest intressanta med boken är ljudboken, som jag inte har hört. Där läser Jonas lillebror texten. Fränt. (Finns det inget skönt P2P-program som specialiserar sig på ljudböcker förresten? Det måste jag kolla på. Jag vägrar köpa en dyr ljudbok utan att pröva hur det är att läsa en bok på det sättet, först.)