Det är antagligen det som gör att hela boken snarare känns som en novellsamling än en roman. Han försöker tackla att bli gammal (genomgående tema de senaste åren), att vara författare (dito) och det stora amerikanska traumat (911) .

Ramberättelsen pågår under en enda natt där berättarjaget, August Brill, ligger sömnlös:

I am alone in the dark, turning the world around in my head as I struggle through another bout of insomnia, another white night in the great American wilderness. Upstairs, my daughter and granddaughter are asleep in their bedrooms, each one alone as well, the forty-seven-year-old Miriam, my only child, who has slept alone for the past five years, and the twenty-three-year-old Katya, Miriam’s only child, who used to sleep with a young man named Titus Small, but Titus is dead now, and Katya sleeps alone with her broken heart.

Man in the Dark

Under sin sömnlösa natt berättar Brill historier. Han berättar om sitt eget liv, berättelser från minnen han inte kan jaga bort och som han vill behålla. Han berättar även berättelser för sin egen skull, för att fördriva tiden under sina sömnlösa nätter.

Den här natten fortsätter han på historien, eller rättare sagt det filmmanus han fantiserar ihop, om Owen Brick som är en fiktiv person som lever i ett fiktivt Amerika, precis samma som Brills och Austers USA.

Men när vi först lär känna Brick vaknar han upp i ett hål i marken i ett annat Amerika. Det är samma tid, men historien har fått ett helt annat förlopp.

There’s no single reality, Corporal. There are many realities. There’s no single world. There are many worlds, and they all run parallel to one another, worlds and anti-worlds, worlds and shadow-worlds, and each world is dreamed or imagined or written by someone in another world. Each world is the creation of a mind.

Ibid

Ett nytt amerikanskt inbördeskrig bröt ut efter valet 2000, efter att högsta domstolen kommit med sitt avgörande som gjorde det klart att George W. Bush vunnit mot Al Gore i Florida.

Tornen står fortfarande. USA har inte invaderat Irak. Men liberala stater har attackerat de konservativa för att återvinna kontrollen över var landet är på väg. Det är armod i hela nationen:

The election of 2000…just after the Supreme Court decision…protests…riots in major cities…a movement to abolish the Electoral College…defeat of the bill in Congress…a new movement…led by the mayor and borough presidents of New York City…secession…passed by the state legislature in 2003…Federal troops attack…Albany, Buffalo, Syracuse, Rochester…New York City bombed, eighty thousand dead…but the movement grows….

Ibid

När Brick krupit upp ur sitt hål får han snart lära sig att han är utvald. Han är den enda som kan stoppa kriget och ända lidandet. Han är den enda som kan stoppa Herr Blank.

Herr Blank ligger under sömnlösa nätter och fantiserar ihop det här andra Amerika. Och om inte Herr Blank stoppas kommer han fortsätta och kriget kommer fortsätta. Herr Blank måste dö för att andra ska överleva, för att kriget ska ta slut.

He only invented the war. And he invented you, Brick. Don’t you understand that? This is your story, not ours. The old man invented you in order to kill him.

Ibid

Herr Blank känner jag ju från den förra boken av Paul Auster jag läste, Resor i skriptoriet. Där dyker karaktärer från Paul Austers andra böcker upp i Herr Blanks cell både för att förlåta honom och ställa honom till svars för det han utsatt dem för, de historier han skrivit in dem i – de trauman de varit med om.

Man kan väl säga att Man in the Dark är en fortsättning, eller mer en variant av Resor i skriptoriet. Då var det som om Paul Auster nästan bad om ursäkt. Bad om ursäkt till sina hjärnspöken i hopp om att de äntligen skulle få frid.

Här är Herr Blank återigen skyldig. Eller Herr Blank förresten? När motståndsrörelsen som valt ut Brick kommit över bättre information står det klart att han inte heter Herr Blank, han heter August Brill. Och då tar vi nästa steg ut i ett metalandskap. August Brill är berättaren i boken. Han ligger under natten som pågår hemma i sitt hus och funderar med sin kvarvarande familj i deras sängar runt omkring honom i huset. Herr Blank är Paul Auster och Herr Blank är August Brill. August Brill är Paul Auster.

Det är Brills hjärna som dödar när han sömnlös försöker fördriva tiden. Det är Brill som måste dö för att dödandet ska upphöra. Det är Paul Auster som måste dö för att dödandet ska sluta?

That was my war, not a real war perhaps, but once you’ve witnessed violence on that scale it isn’t difficult to imagine something worse and once your mind is capable of doing that you understand that the worst possibilities of your imagination are the country you live in. Just think it and chanses are it will happen.

Ibid

Och det är här jag tror att jag hittar tanken som hela boken är centrerad kring. Det här är Paul Austers 911-bok. Den som berättar de mest gripande historierna kring 911 är Usama bin Laden.

Ingen vet riktigt om Usama bin Laden finns fortfarande, men han fortsätter att vara den amerikanska administrationens måltavla. Han har upphört att vara en människa, han har blivit en symbol. Och den metamorfosen är det fler än Karlheinz Stockhausen som skulle kunna se ett konstverk i.

Från början var hans tal rörliga bilder. Varje gång någonting dåligt hänt i världen stegade han fram och tog på sig det. al Qaida sträckte sig överallt med sina tentakler mot den store satan.

Det är som magi från två håll.

Både anhängare och motståndare tror på hans berättelser om att han ligger bakom all världens ondska. Så fort något händer är det bara att vänta på bandet. Bandet som numera endast genom en röst, som inte ens säkert men, som sägs tillhöra bin Laden. Hans berättelser påverkar hela världen, så fort det kommer ett nytt finns de alltid en expert som kan analysera rösten och komma fram till att det är autentiskt. Att det är han. Även om ingen sett hans lekamen på flera år. Han är numera eterisk och därmed starkare än han någonsin kunnat vara när han levde.

Och den amerikanska administrationen har trott på magin i att om man skär av ormens huvud kommer hela kroppen lösas upp.

De som skickar Owen Brick tror på magin från två håll. De tror på att det är August Brills kommunikéer från hans sömnlösa nätter som orsakar dödandet och de tror att om de bara kan skära av ormens huvud kommer våldet upphöra.

Det de inte tänker på är att nästa alltid finns som kan ta över. Det finns alltid en sömnlös författare någonstans och det finns alltid en missledd fanatiker någon annan stans.

Vad det innebär för Paul Auster själv vet jag inte riktigt. Kanske kan han gå vidare efter den insikten.

Kanske är det det som gjort att den senaste boken, Invincible, ska vara hans bästa bok på många år. Jag väntar med spänning på att få läsa den.

Länkar

• The New York Review of Books Spellbound
• Wikipedia Man in the Dark (novel)

De har inga direkta likheter i stil, men i denna idé. I bokens inledning köper protagonisten Leo Hertzberg en tavla av Bill Wechsler som Bill beskriver som ett självporträtt. Det är ett verk i en svit där han har avbildat Violet Om jag minns rätt är det en ganska ekivok bild av Violet som håller en leksaksbil i handen. Den projiceringen eller överföringen av personligheten är central i boken. Frivillig, ofrivillig och omedveten. Dubbelhet. Violets forskningsobjekt ramar in tankarna och ger dem syre. Bills verk utvidgar dem. Leo betraktar.

Själva historien som byter karaktär ganska ordentligt efter hand är jag mindre intresserad av. Alltså, det är inte dåligt. Det är bara inte det viktiga. Utan att ha läst Bret Easton Ellis läser jag in blinkningar dit, från mitt rent populärkulturella intag av Ellis verk.

När jag var precis i slutet av boken började jag dyka djupare i Xiu Xiu:s nya skiva La F√¥ret. I låten Saturn inspireras Jamie Stewart av Goya:s Saturn som tas upp på flera ställen i boken. Även om Jamie verkar tolka tavlan galet. Det är fascinerande med sådana upplevelser. Den där funktionen som gör att man känner det som att man är i synk med världen, men i själva verket bara är mottaglig för referenserna just då. Jag tycker ändå att känslan är skön så jag väljer att inte analysera sönder den för mycket.

• Henry Holt and Company What I Loved, by Siri Hustvedt, Reading Group Guide
• Identity Theory Siri Hustvedt interview
• dagensskiva.com Xiu Xiu ”La F√¥ret”
• The Observer Look out – he’s behind you En essä om Goya av Siri Hustvedt